Kapitel 10: Oväntade förändringar

Hösten övergår till vinter, så som årstiderna alltid har gjort. När snön lägger sig över Barlow Mansion och täcker det lilla husets tak vitt för första gången så kan Lance inte låta bli att le, trots allt sitt kämpande med jobbet.

Vintern är en härlig tid och det är svårt att inte njuta av den. 

Men den magiska, vackra snön kan inte lösa några problem, bara lindra dom för stunden.

Trots att Lance försöker fokusera på att förbättra sin logik är det svårt för honom att inte titta på fotot av honom och Argus från i somras. 

Han saknar verkligen deras enkla, problemfria tid när inte jobbet krånglade så fruktansvärt. Då han inte behövde oroa sig över hur Liona mådde och han hade all tid i världen för både sin pojkvän och sin hund.

Det går inte lång tid utan att något märkligt händer i Lances liv... 

En mystisk besökare anländer till tomten och verkar undersöka saker och ting.

Vad håller den här filuren på med? 

Men innan varken Liona eller Lance hinner lägga märke till den mystiska varelsen utanför deras dörr så har han gett sig av...

... i ett rymdskepp! Lance missade sin chans att ta kontakt med utomjordiskt liv. 

Något som han inte har en aning om där han ligger och snusar fridfullt i sin säng med Liona sovandes i sin korg, bara ett par meter ifrån.


Nu när vintern är här är det dags för nästa stora vaccinationsdag, den här gången mot den årliga influensan. Lance uppskattar chansen att få komma ut från sjukhuset och tar gärna på sig uppdraget.

Men när Lance anländer till parken och ser alla simmar som står på kö så ångrar han sig nästan omedelbart... 

Totalt var det 15 simmar som skulle vaccineras. Lance hann med 11 av dom, resten blev otåliga, tröttnade på att vänta och gick hem. Deras förlust, naturligtvis.

Tillsist, efter att ha gjort massor av uppoffringar och nästan jobbat livet ur sig bokstavligen, så lyckas Lance få den befordran han hoppats så innerligt på.

Från och med nu är han AT-läkare. Arbetstiderna är fortfarande långa, men det är inte lika illa som innan. 

När Lance kommer hem, trött men glad över sin befordran, så får han ytterligare en överraskning. Utanför hans hus så står Argus, i full färd med att bygga en snögubbe på tomten.

Har han väntat på att Lance skulle komma hem? Hur länge, tro? 

Det var ett tag sen dom två hittade på någonting, även om dom pratar på telefon varje dag. Lance känner lite dåligt samvete, men säger inget. Istället går han bara fram och hjälper Argus att bygga klart snögubben.

Argus tittar inte upp när Lance kommer och börjar hjälpa honom bygga, men han kan inte låta bli att le. 

Båda två jobbar vidare på den under tystnad, men då och då tittar dom upp på varandra och ler.

Efter en liten stund står snögubben klar. En cool hockeyspelare. 

Men killarna har inte så mycket fokus på själva snögubben, utan dom är upptagna med att titta på varandra.
"Du, Lance..." börjar Argus, men blir avbruten.
Det tjuter i hans jackficka och han sliter upp sin personsökare.
"Det är en nödsituation på sjukhuset och jag måste dit omedelbart," säger han allvarligt och ger Lance en sorgsen blick. "Jag kommer tillbaka imorgon. Se till att vara här, hör du det?"

Innan Lance hinner svara så har Argus kastat sig iväg på alla fyra mot bilvägen i jakt efter en taxi. Lance står kvar en stund och tittar lite efter honom, innan han går in för att sova.

Under natten så blir killarnas fina snögubbe förstörd av en zombie. 

Snöflingedagen, vinterns stora högtid och enligt många den bästa högtiden på året. Det är tiden för frid på jorden och välvilja, samt ännu viktigare. En ledig dag från jobbet. Lance fick en stor bonus i semesterersättning från jobbet för sitt arbete under året, som kommer att gå till att renovera huset.

Mest så undrar Lance över vad Argus vill. Igår kväll verkade han verkligen vilja prata, men den där sabla personsökaren förstörde det. Är något fel?

Några timmar senare får Lance ett samtal från Argus. Han är ute på tomten och väntar.

Lance kommer ut och hittar Argus nere i snön där han håller på och göra en snöängel. 

Vid åsynen av Lance så flyger Argus på fötter igen och kliver bort från den nyskapade snöängeln.

"Bra, där är du," säger Argus och ler lite, men hans blick är allvarlig. "Lance, jag har grubblat en del på sistone."
"Du också?" frågar Lance och han nickar.
"På sistone ser vi knappt varandra utanför jobbet," fortsätter Argus. "Du spenderar all din tid med att plugga, forska och sköta om din hund."

När Argus talar så blir Lance alldeles iskall inombords. Vad är det han menar? Vill han... avsluta deras förhållande? 

"Hur som helst så har jag fattat ett beslut," avslutar Argus och tar ett djupt andetag.
Lance känner sig plötsligt otroligt nervös och sväljer lite. Men till hans förvåning så ler Argus.
"Jag vill flytta in, säger han. "Till dig och Liona."
Först tror Lance nästan att han har hört fel.

"Vill du... flytta in?" frågar Lance och verkar inte kunna tro det.
Argus nickar med sitt vanliga, charmiga leende.
"Vi... bor i en liten stuga med bara ett rum," säger Lance. "Det finns inte ens ett separat badrum, allt är i samma rum."
"Det stör inte mig," ler Argus.
"Jag har bara en enkelsäng nu och knappt plats nog för mig och Liona."
"Vi löser det, Lance."

Trots sin befordran till AT-läkare så känner Lance att det är först nu som han verkligen har något att fira.