Kapitel 3: Första fullmånen

Fullmånen stiger över heden... 

... och det är omöjligt för varulvar att stanna i sin simform. Lance är inget undantag, även om han mestadels är varulv till vardags. Blodet i honom kokar och han känner sig alldeles vild inombords!

Självklart ringer man över en varulvsvän att härja runt med under fullmånsnatten! 

Argus kommer över samma kväll efter ett kort telefonsamtal och visar upp sig i sina nya arbetskläder. Han har nämligen blivit befordrad till Neurokirurg och är riktigt stolt över det. Så nu blir det jakt och bus under fullmånen!

Även lite skryt. Vem har vassast tänder? Lance? 

Eller Argus? 

Bästa sätter att avgöra vem som är den vassaste varulven är ju självklart genom ytterligare ett slagsmål.

Slagsmålet sker helt på vänskaplig nivå, så inga upprörda känslor här inte. 

Den som faller i backen först är Argus, så Lance tar hem segern inatt! 

Argus backar lugnt ner och låter Lance vinna... för den här gången åtminstone. Trots killarnas bråk och bus så verkar det ändå bli en relativt lugnt fullmånenatt. Lance oroade sig visst i onödan.

Men månen gör varulvar och många andra väsen lite smågalna och även modigare än vanligt. Något som Lance snart skulle få erfara.

Vad i...?! En bukett blommor!? Var kom dom ifrån?! Varför...?! 

Det här var riktigt oväntat, kan jag säga! Lances chockade min är underbar. Han hade verkligen inte räknat med det där!

Men blombuketter är fina och luktar gott... 

Men kompisar kan ge blombuketter till varandra under fullmånens sken bara slumpmässigt utan någon anledning utan att det behöver betyda något romantiskt, eller hur?

I den stunden dyker lilla Liona upp, nyfiken på den främmande varulven på tomten och troligen lite ensam och utanför.

Husse må vara en varulv, men det behöver inte betyda att Liona känner sig trygg med alla varulvar för det. 

Lance uppskattar avbrottet, då han faktiskt inte har en aning om hur han ska reagera. Vad säger man egentligen när ens bästa kompis bara drar fram en bukett rosa blommor på det viset?

Liona är lite misstänksam, men beslutar sig snart för att Argus inte var så farlig trots allt. 

Natten går snabbt förbi och tröttheten hinner ikapp Lance. Det är trots allt arbetsdag imorgon och han tror inte att chefen accepterar "fullmånesjuka" som en anledning till att sjukskriva sig eller vara i dåligt skick på jobbet. 

Så Argus drar hemåt och Lance kryper ner i sovsäcken, som ligger inne i huset nu. Det var frestande att sova ute i fullmånens sken, men det är varmare inne i det halvfärdiga huset. 

Han oroade sig tydligen i onödan. Första fullmånen passerade fridfullt över natthimlen utan att någonting speciellt hände... 

... om man inte räknar blombuketten från Argus, vill säga.