Kapitel 12: Vovve på vift

Under den härliga dagen med snöäventyr och annat skoj så var det någon som Lance och Argus inte tänkte på. Någon liten, pälsklädd filur som inte hade lust med att sitta hemma och bara vänta på att dom skulle komma tillbaka...

Var sjutton har Liona hamnat någonstans och hur kom hon dit? 

På sin vandring genom Moonlight Falls så blev hon upphittad av paret Singh, ett par varulvar bosatta på andra sidan floden. Bägge två tyckte synd om den lilla dvärgschnauzern som sprang runt ute i snöstormen och bestämde sig för att ta med sig henne in.

Det är ett stort, rymligt hus med två våningar, som har gott om plats för hundar. 

Mannen i familjen, som Liona fått en del godis av och som hon börjar tycka om rejält, har kollat på hennes halsband och funderar på att ringa och skälla ut hennes oansvariga husse. Vem låter sin stackars lilla hund vandra ute ensam i en snöstorm på det här sättet?

Liona klagar inte. Familjen Singh har en trevlig liten hund vid namn Muffe, som Liona mer än gärna leker med. 

När paret Singh diskuterar om hur dom ska göra med Liona så passar hon på att smita ut genom den öppna ytterdörren och vandra vidare.

 Alla hundar, oavsett storlek, vet väl hur man öppnar en olåst dörr? 

Det är verkligen kyligt ute och Liona har varit borta för länge, anser hon. Hon börjar bli både trött och hungrig och saknar sin favoritleksak. Lance och Argus tänker hon vara tjurig på ett tag till.

Men det är svårt att vara på dåligt humör när man pulsar genom den djupa snön en vacker vintermorgon. 

Liten hund på stor bro. Hon syns knappt! 

Äventyrlig och orädd är hon i alla fall. Hon har en bit kvar att gå för att komma hem. 

Liona har varit borta hela natten nu och hon hoppas verkligen att hon har gjort sina hussar oroliga. Vilket hon har, på sätt och vis...


Efter att Lance och Argus kommit hem och ätit av Lances brända Karlssonbonara så hade Lance blivit fundersam över varför Liona var så tyst. Men innan han hunnit gå och leta efter henne så hade hans personsökare pipit och han behövde befinna sig på sjukhuset omedelbart för att hjälpa till att hantera ett akutfall.

Argus ställde upp på att gå ut och kolla efter Liona, men Lance var övertygad om att hon bara var ute och lekte på tomten. Så han tyckte att den slutkörda Argus skulle gå och lägga sig och sova istället.

Vilket den trötta Argus gärna gjorde. Så Lionas lilla "rymning" fick inte direkt önskad effekt... 

På andra sidan stan finns dessutom Lance, inte på sjukhuset utan på väg till dagens arbete. Han ska delta i ett sjukvårdskontaktprogram, vilket ger honom möjlighet till lite extra simdaler.

 Lances uppgift för dagen är att hålla i en föreläsning om behovet av lämplig medicinsk omsorgsfullhet. 

Det betyder alltså att pappa husse inte är hemma när Liona kommer tillbaka, trött, kall och hungrig. Där förlorade hon sin chans att ignorera hans försök till tröst och medlidande, något hon planerar att sura ännu mer över under kvällen och morgondagen.

Trots det så är det skönt att vara hemma igen i värmen, med maten och med den evigt pipande favoritleksaken! 

Efter vad som känns som en evighet så vaknar äntligen Argus och lägger märke till Liona ute i hallen.
"Jasså, där är du, byracka," säger Argus och skrattar vänligt. "Jag undrade just vart du höll hus."
Liona sätter genast igång att stormskälla till svar och vill verkligen framhäva hur bortglömd och upprörd hon varit under gårdagen.

Argus lyssnar på den uppjagade lilla hunden, men kan inte förstå ett ord av vad hon säger. 

"Det låter som om du har haft jättekul," säger han när Liona väl tystnar. "Men jösses, så du stinker. Jag tror nog att pappa Lance uppskattar om du är nybadad tills han kommer hem."
Liona kan knappt tro vad hon hör! Inte bara ignorerar han henne fullständigt, utan han förolämpar henne också. Vad är det här för bemötande när man kommer hem efter att ha varit på rymmen en hel natt egentligen?

Här ska minsann inte badas! 

Tack och lov så förstår Argus vinken, annars hade Liona med största sannolikhet gett honom ett rejält tjuvnyp.
"Okej, jag vet, du är pappas tjej," säger Argus och drar sig undan. "Men eftersom vi alla bor ihop nu, vore det inte bra om vi åtminstone försökte bli kompisar?"
Ett frustande, som nästan låter som en fnysning, hörs från Liona.
"Äh, så tjurig är du inte egentligen," ler han. "Jag slår vad om att du bara känner dig lite bortglömd. Men din pappa är inte här nu. Det finns bara jag och så kommer det vara ibland framöver. Är det inte bättre om vi kan ha roligt och trevligt ihop istället för att sitta och tjura i varsitt hörn och vänta på att Lance ska komma hem?"

Det känns lite kluvet för Liona. Hon ska ju egentligen vara arg och tjurig mot både Argus och Lance nu... 

"Om jag inte får bada dig, kan jag åtminstone få borsta dig då?" frågar han efter en stund och tar fram pälsborsten som Lance hade skaffat till Liona på hennes födelsedag.
Liona känner igen borsten och hennes ögon lyser upp lite. Det är jätteskönt att bli borstad och det är definitivt ett steg i rätt riktning för Lance och Argus att bli förlåtna.

Argus är ny i flocken, men han vet verkligen hur han ska borsta. 

Det tar lite tid, men Argus och Liona kommer sakta men säkert närmare varandra. Bägge två är envisa som synden och det kan förhoppningsvis vara den gemensamma egenskapen som tillslut för dom samman.

Men vem i hela världen är den här kvinnan som kommer och ringer på mitt på dagen med ett småbarn i famnen...?