TS3 Legacy Barlow: Kapitel 17: Vargar föder kullar...

Livet leker för lilla Leon, även om Liona tycker att han är ganska så jobbig ibland med all sin energi.

Men dom glada valpdagarna är snart förbi och Leons födelsedag närmar sig. Lance kan inte låta bli att känna sig lite ledsen, samtidigt som han ser fram emot en till vuxen hundkamrat att dela livet med.
"Se bara till att kastrera honom," säger Argus välmenande. "Det finns alldeles för många hemlösa hundar som det är."
"Skulle det bli valpar mellan Liona och Leon så behåller vi allihopa!" säger Lance glatt. "Och får en stor, fin flock ihop!"
"Det värsta är att jag vet att du inte skojar..." säger Argus och suckar lite.

Argus har däremot en liten extra födelsedagspresent till Lance.

Förvånat så tar Lance emot den och öppnar. Därinne ligger ett vackert Flott Festivalägg.
"Jag hittade det när vi letade ägg på Kärleksdagen," ler Argus. "Eller, din födelsedag, kanske jag ska säga. Det kändes självklart att ge den till dig."

En rodnande Lance placerar Festivalägget på en synlig plats, där dom alltid kan se det.

Sorgen som Lance kände över att Leon snart lämnar valpstadiet och växer upp försvann ganska snabbt. Han blev påmind om hur jobbigt det är med en liten, skällig valp som väcker en när man försöker vila efter ett långt pass på sjukhuset...

Vadå väcka husse? Leon måste ju kolla så att han fortfarande kommer ihåg hur man skäller!

Men i det stora hela fortsätter vardagen som den alltid gjort. Killarna jobbar på sjukhuset, umgås med varandra och hundarna hemma och kallas då och då in för nödsituationer på sjukhuset. Lance har nu blivit befordrad till Genterapeut och även om han inte jobbar med Argus längre så är arbetstiderna bättre och han tjänar mer.

Dagarna går vidare, Lance kallas in till ett nytt akutfall. Det enda som inte riktigt är normalt är Lances plötsliga illamåendeattacker...

På vägen hem från akutfallet så får Lance en rejäl överraskning! Han får ett telefonsamtal från någon i stadshuset och kallas dit för att motta en tjänstebelöning för sitt hårda och hängivna arbete. Chockat så tackar Lance och beger sig till stadshuset direkt.

Vad kan Lance ha gjort för att förtjäna en tjänstebelöning?

Det får han strax veta! Borgmästaren är överlycklig och nöjd över Lances hårda arbete med att hålla alla invånarna i staden vaccinerade, friska och krya så att dom kan vara produktiva och betala skatt. Kluvet så tar Lance emot trofén och säger till borgmästaren att han helt enkelt bara gjort sitt jobb.

Det var ingen liten trofé Lance fick! Han och Argus ställde den på byrån bredvid Festivalägget.

Argus är så stolt över sin Lance, som i sin tur skulle ha varit mycket gladare om det här konstiga illamåendet ville ge med sig. Han är inte magsjuk, men... vad sjutton kan vara fel?

"Vill du att jag undersöker dig?" frågar Argus oroligt.

"Ja, om det inte har gett med sig tills imorgon så," svarar Lance matt. "Jag känner inte igen mina symtom alls på en man i min ålder..."

Liona ligger med pappa husse på sängen. Det är ganska ovanligt att se. Hon måste märka att något är fel.

Som både Lance och Argus misstänkte så mådde Lance inte bättre nästa morgon, så det blev en grundlig undersökning hos Argus. Efter att ha undersökt Lance från topp till tå så står Argus handfallen. Han vet vad som är fel, men vad han inte förstår är hur det ens kunde ha gått till.

Lance gillar inte det nervösa och oroliga ansiktsuttrycket som Argus har...

"Argus, jag är också läkare," säger Lance lugnt. "Ut med det, bara. Vad det än är så kan jag hantera det."

"Lance... älskade... på något sätt... är du gravid," lyckas Argus få fram.

Det blir en lång tystnad. Ingen av dom säger något. Allting faller på plats i Lances huvud och han inser precis vad förhäxningen från häxan egentligen gjorde. Han bleknar lite, men är osäker över hur upprörd han verkligen är.

"Hur... är det möjligt?" frågar Lance chockat. "Biologiskt, så att säga...?"

Argus börjar genast komma med en massa olika teorier och tankar relaterade till häxans förtrollning.

Mitt i pratet så inser Argus att dom båda har missat samåkningsbilen sedan länge och tystnar. Båda två står bara och stirrar, osäkra på hur sjutton dom egentligen ska reagera.

"Följer du med till sjukhuset ändå?" frågar Argus oroligt. "Jag vill kolla dina värden och...

"Jag kommer," nickar Lance och går för att ta på sig ytterkläderna.

Först när Lance var fullständigt undersökt med allt som sjukhuset hade att erbjuda kunde både han och Argus slappna av lite. Allting verkade fullständigt naturligt... med undantaget att det inte var naturligt alls.

Väl tillbaka hemma så känner sig Argus ändå lite orolig för Lance.

"Hur är det?" undrar han.

"Min rygg värker," suckar Lance. "I övrigt mår jag väl så bra som en gravid man kan må..."

Måendet kan Argus inte hjälpa med, men ryggvärken...

Plötsligt så märker Argus att Lance ler lite svagt.

"Vi ska bli föräldrar, Argus," säger han och låter glad på rösten. "Du och jag, båda två. Det känns... overkligt."

"Det ÄR overkligt," säger Argus och skrattar lite. "Din galna häxkompis kunde väl åtminstone ha gett en liten förvarning!?"

"Kanske han gjorde det", svarar Lance. "Det kanske bara var jag som inte förstod?"

Den närmaste tiden tänker killarna spendera med att läsa på om småbarn och bebisar, samt planera för barnrum.

Den värsta chocken har lagt sig för dom båda, men trots nyheten om deras kommande barn så har dom inte glömt bort lilla Leon och hans stora dag.

Leon växer upp och blir en stor och ståtlig Schipperkekille. Inte en dag för tidigt, anser Liona. Nu kan hon få lite lugn och ro.

Tyvärr blev inte Leons beteende bättre med åldern, snarare tvärtom. Han och Liona kommer fortfarande överens och trivs bra ihop och han älskar att leka med Lance och gör allt som husse ber honom. Men han är också otroligt vaktig, ljudlig och älskar att väcka både Lance och Argus mitt i natten utan skäl. Ibland är det svårt att älska sina familjemedlemmar...

Svårt, men långt ifrån omöjligt.

Ett till par som börjat komma varandra närmare är Argus och Liona. Det tog henne tid, men hon har äntligen accepterat in honom i familjen.

Lances mage växer i raketfart! Tur att alla som ser honom bara tror att han har gått upp lite i vikt.

Dagarna går långsamt förbi och Lances mage blir bara större och större. Han lider oftare av ryggvärk och föredrar att ligga i sängen och smågrymta. Argus gjorde misstaget att jämföra honom med en tjurig, dräktig varghona och blev utkastad till hundarna.

Sommaren har börjat komma och den stigande värmen gör inte graviditeten lättare för Lance. Men som läkare anade han och även Argus att det inte kunde vara långt kvar nu.

Dom gissade rätt. Närmare midnatt den sommarkvällen satte värkarna igång!

"Argus, det är dags!" pressar Lance fram mellan värkarna.

"Okej, ta det bara lugnt!" utbrister Argus stressat. "Jag kör dig till sjukhuset och ser till att allt är redo för ingreppet! Ingen fara, allt är under kontroll!"

Argus flyger upp ur soffan, rusar ut i hallen och snubblar på hundarnas ena tuggben, kliver på Liona och ramlar med huvudet före in i ytterdörren.

"Min hjälte..." suckar Lance och grimaserar sedan av smärta över ännu en värk.

Trots kaoset så lyckas Argus ta både sig själv och Lance till sjukhuset.

Nu måste Argus fokusera rejält för att hjälpa till med födseln. Han tvivlar på att bebisarna bara kommer att dyka upp magiskt i famnen på dom, så han förbereder för ett kejsarsnitt och har sina mest pålitliga kollegor på plats.

När natten nåt sitt slut så inser Lance vilken tur hans föräldrar måste ha haft som fick bara honom... Trots allt, varulvar härstammar från vargen. Vargar får kullar, inte bara enstaka ungar. Så det är bara för en utmattad Lance att åka hem med Argus och deras fyra små varulvsvalpar.