söndag 17 mars 2013

Kapitel 28: Nu är det jul i Moonlight Falls

Vintern fortsätter att svepa in Moonlight Falls i ett djupt täcke av snö och kyla. Familjen Barlow klagar inte, deras naturliga päls skyddar dom väl mot kyla och dagarna spenderas utomhus med snöbollskrig, snöbyggen och bara springa runt och njuta av den kalla luften.
Jake blev snabbt en del av familjen, en femte fyrling nästan, och även om det kändes lite konstigt i början så har både Lance och Argus börjat se honom som en extra son.

När Snöflingedagen närmar sig hänger Argus upp den traditionella helgdagsbelysningen runt huset. 
"Nästa år så hjälper du mig," pustar Argus när han kliver ner från stegen efter att ha satt fast den sista ljusslingan. "Jag gör inte om det här ensam."
"Men vi har ju bara en stege," säger Lance retsamt. "Ska jag klättra upp för fasaden med klorna?"
"Om du är för snål för att skaffa en till stege så får du vara så god och göra det," säger Argus småirriterat och tacklar omkull Lance i den mjuka snön.
Dom brottas lekfullt i snön en stund, innan Leon kommer farande och dyker på dom båda, vilt skällandes! Den lilla Schipperken har blivit ännu mer social och uppmärksamhetskrävande sen Liona försvann och han blev ensam hund i familjen.

Så kommer Snöflingedagen och när barnen Barlow rusar ner för trappan på morgonen så möts dom av en helt underbar syn! 
Under natten så har Lance burit in och dekorerat en julgran i smyg, samtidigt som båda två slagit in presenter och förberett för att fira en liten julafton med sin familj.
"Wow...!" utbrister Tekla och Luke i munnen på varandra medan dom tittar på den stora, lysande julgranen.
Fenris och Wilbur har däremot kastat sig över högen med presenter! Jake tittar förvånat på dom alla från sista steget på trappan och Argus och Lance skrattar.

Barnens glädje och överraskade miner gör allt smygande och krånglande värt det. 
"Den här måste vara till mig!" säger Wilbur och går igenom högen av presenter. "Den här med, och den här..."
Fenris suckar lite och himlar med ögonen.
"Har du glömt hur man läser, dumsnut?" frågar han irriterat. "Det står ju på dom vilken som är till vem."
"Kalla mig inte dumsnut, din tönt!" morrar Wilbur ilsket.
"Lugna er nu!" säger Lance högt och skarpt. "Eller så blir det inget julklappsöppnande för er två idag."
Bägge två tystnar snabbt och snart är presentutdelningen i full gång!

Efter lite om och men så får Wilbur öppna sin julklapp först, till Fenris' missnöje. 
En strålande glad Wilbur fick en väldigt dyr present, en uteleksak (mer exakt en "Strävsamma Surres svängiga studs") då han älskar allting som innebär att vara ute!

Fenris blir inte alls särskilt glad över sin julklapp, en liten Snöflingateddybjörn. 
Men den andra presenten gör honom desto gladare! En ringklocka, som han ska få skruva dit på sin splitternya cykel!
Var och en av fyrlingarna, inklusive Jake, fick nya cyklar i julklapp som dom kan använda till våren när snön smälter bort.
"Du kan köpa en liten barnsits till din cykel för din nalle," säger Lance skämtsamt.
"Haha, inte kul, pappa," säger Fenris surt.

Tekla fick en likadan teddybjörn som Fenris och till skillnad från honom så var hon överlycklig. 
"Kan jag få en sån barnsits till cykeln istället då?" frågar hon Lance.
"Självklart, det kan vi ordna."
Fenris lipar åt sin syster och tittar på teddybjörnen som sitter bredvid honom.
"Min nalle är ändå för cool för cykel," säger han surt. "Han åker motorcykel, som ett proffs!"

Jake får en fin present av Luke... 
... som i sin tur får en fin present tillbaka! 
"Det här är den bästa julen någonsin!" tycker Wilbur och räcker över ett paket till Lance.
Fyrlingarna har samlat ihop lite pengar under lång tid och köpt en present till sina pappor. Lance blir förvånad och glad, men han ser inte Argus någonstans.
"Vart tog Argus vägen?" frågar han. "Han måste självklart vara med när jag öppnar presenten."
"Han gick ut för några minuter sen," svarar Wilbur. "Kom igen nu, öppna presenten!"
Alla barnen hejar förväntansfullt på och Lance öppnar presenten med ett litet skratt.

Barnen har sparat ihop till en vacker "Vågsvalls glasvas". Lance blir nästan tårögd av den fina presenten. 
Nu måste han leta rätt på Argus och visa den fina presenten som deras barn har gett dom. Vart tog han vägen någonstans?


"Tack så mycket, Ellie! God jul på dig också!"
Argus' dämpade röst hörs utifrån hallen och Lances känsliga hörsel har inget problem med att höra det. Lance går nyfiken ut i hallen, där Argus precis håller på att stänga ytterdörren och gå in.

Men Argus håller något litet, svart och luddigt i handen... 
Han stannar förvånat upp när han får syn på Lance och för ett ögonblick ser han ut som om han tänker dölja den lilla hundvalpen i sina händer, något som han ger upp på.
"Vad i hela världen...?" säger Lance förvånat och tittar på den lilla hundvalpen.
"Det här skulle bli min lilla julklapp till dig," säger Argus och ler lite. "Jag tänkte absolut inte försöka ersätta Liona, men Leon har varit ensam på sistone och du har saknat en trofast vovve vid din sida. Så fick jag syn på den här lilla tjejen på härbärgets hemsida och..."

Argus har rätt. Det är något fullständigt oemotståndligt med den här lilla tjejen, känner Lance. 
"Hon ser nästan ut som Leon," ler Lance. "Vet du var hon är för ras?"
"En gammal, hederlig byracka," flinar Argus. "En blandras, så att säga. Med vad vet jag inte. Hon hittades i en skokartong som hennes herrelösa mamma använde som boplats för sina valpar. Mamman räddades med valparna och alla är utplacerade i egna hem nu. Här."
Han räcker försiktigt över den lilla valpen till Lance.

Valpen fångar omedelbart Lances hjärta och han vet redan vad hon ska heta. 
"Välkommen till familjen, Spore Barlow," säger han med ett litet leende.
Lance hinner knappt gå ut och sätta ner Spore i vardagsrummet så att hon kan skutta ut och hälsa på barnen förrän Argus har lagt armarna om honom.
"God jul, min älskade Lance," säger Argus varmt och ger honom en passionerad kyss.

Lance smälter i Argus' armar, så som alla gånger dom är nära varandra. 
Deras intima stund avbryts av förvånade glädjerop från barnen, när lilla Spore kommer infarande för att undersöka sitt nya hem. Detta följs strax av Leons upprörda skall när han inser att någon främmande är i huset. Han verkar dock mer upprörd och nyfiken är arg över det.
"Jag har sagt det förr och jag säger det igen," säger Lance och ger Argus en varm blick. "Jag älskar dig, och jag vill inte ens veta hur mitt liv skulle ha sett ut utan dig i det."


Hela julfirandet övervakas av Liona, som troget håller ett öga på sin älskade familj... 

4 kommentarer:

  1. Oh, vad rörd man blir. Älskar verkligen både Argus och Lance =) Och gud vad söt Spore var :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad glad jag blir av att höra det!! :D
      Ja, dagen då Lances och Argus' liv är förbi blir en otroligt sorglig och tragisk dag i familjen... :'(
      (Och för mig...)

      Jag var inte säker på om jag skulle skaffa en till hund så snart, men när Argus kollade härbärget så fanns hon där. :)

      Hela kapitlet inspirerades av den här sången:
      http://www.youtube.com/watch?v=zvCBSSwgtg4

      Som jag för övrigt hörde första gången i ett avsnitt av Hart of Dixie, som du tipsade mig om! :D

      Radera
  2. Åh vilken underbar jul dom fick :-D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det fick dom! Det är ett av mina favoritkapitel av dom äldre, tyckte det var så mysigt att skriva. :)

      Radera