TS3 Legacy Barlow: Kapitel 30: Allt började på en stor, plan tomt

Den långa vintern börjar äntligen dra sig mot sitt slut. Barlow Mansion går knappt att känna igen längre.

Större delen av vintern har gått åt att bygga om familjens hus, då två vuxna och fem tonåringar verkligen skulle gått varandra på nerverna i det lilla hus dom bodde i tidigare. Fyrlingarna stomtrivs i sina nya rum och hela familjen njuter av det nya huset. Med undantag av Leon, som verkar lite förvirrad över hur stort hans hem blivit helt plötsligt, och Spore som har svårt för att ta sig upp för trappan.

Samma hall och entré till Barlow Mansion som innan, men saker och ting ser mycket annorlunda ut.

Lance är otroligt glad över deras beslut att bygga huset större, speciellt då flera av barnen har satt igång med lite mer högljudda hobbyn och intressen. Speciellt Fenris, som verkligen har fattat tycke för gitarrspelande och musik överlag. Argus är stolt över att hans son har övertagit hans gamla gitarr och intresse, men önskar att Fenris kunde visa lite mer hänsyn för övriga familjen och inte spela så sent på kvällarna.

För Fenris är hans musik ett sätt att uttrycka sig och hjälpa honom hantera det jobbiga i vardagen.

"Men kom igen, jag spelar inte så högt och jag håller dörren stängd," säger Fenris irriterat till Argus. "Jag fattar inte varför jag inte kan spela på kvällarna för! Min musik är inte dålig!"
"Nej, absolut inte," säger Argus uppriktigt. "Det är inte bara det som håller oss uppe när du spelar..."

Leon, som har sin huvudsakliga sovplats i Fenris' rum nu för tiden, älskar att sjunga med högljutt när Fenris spelar gitarr.

Precis som sin lillhusse så visar Leon ingen hänsyn till tiden på dygnet i sitt högljudda sjungande.
"Vi är en duo," säger Fenris. "Jag står för musiken, Leon skriver texten och sjunger."
"Bra, bra, bara ni inte jammar efter tio," säger Argus med ett svagt leende på läpparna. "Det är kul att se att du har hittat en hobby, Fenris."
"Ja, ja..."

Tekla sitter mycket vid datorn, men hon spelar oftast inte spel.

Hon är fullt upptagen med att lösa problem, lära sig allt om programmering och även att hacka. Samtidigt spenderar hon mycket tid på forum för att komma i kontakt med andra och försöka överkomma sin blyghet.
"Tekla, ska vi inte ta ett parti schack därnere?" undrar Lance. "Du har suttit vid datorn hela helgen."
"Inte nu, pappa," svarar Tekla utan att slita blicken från skärmen. "Jag är lite upptagen. Om allt det här stämmer nu så ska jag ha lyckats skapa ett någorlunda effektivt datavirus som jag tänker infektera Fenris' laptop med nästa gång han väcker mig med sitt spelande."

Lance tittar på alla tecken som Tekla sitter och skriver in och försöker gissa sig till vad dom betyder .

"Det ser... bra ut," säger Lance och Tekla tittar lite på honom i ögonvrån. "Du är duktig, Tekla."
"Hur duktig får vi se," säger hon. "Jag är inte säker på om det funkar än."
Hon fortsätter skriva in lite fler tecken och Lance suckar lite.
"Så, inget parti schack?" frågar han.
"... jo, visst, okej," svarar Tekla. "Låt mig bara spara ner det här så. Ett parti schack med dig brukar ju inte ta så lång tid."

Lance ser förolämpat på sin dotter när hon reser sig upp ur datorstolen för att följa med honom ner.
"Hallå där!" ler han lite småtjurigt. "Så dålig är jag inte på schack."
"Bevisa mig fel då," ler Tekla retsamt. "Skynda på nu, jag ska leda en raid med guilden i WoW vid åtta."

Någon som verkligen har upptäckt en passion för spel är Luke!

Han älskar att sitta i den blåa hörnan av allrummet på övervåningen och spela TV-spel på skärmen i flera timmar i sträck. Ibland med Jake, men ofta på egen hand. För Luke så är videospel så mycket lättare och roligare än det svåra, sociala livet och reglerna som har dykt upp på högstadiet. På något sätt så säger Luke i stort sett alltid fel saker vid fel tillfälle och gör bort sig så han vill sjunka genom jorden.

Men i videospelvärlden så är han en professionell bilförare som som kammar hem segern i varje race!

Eller en framgångsrik hjälte som reser runt landet över och hjälper folk med problem och dödar monster. Han är även med i samma guild som Tekla i WoW, även om han aldrig leder någon raid då han är rädd för att säga fel saker och göra bort sig totalt.
"Jag tror du skulle klara det jättebra om du bara försökte," tycker Tekla. "Du kan få leda kvällens raid, om du vill. Du kan alla bossar och alla strategier bättre än mig ju och om någon protesterar så sätter jag ner foten."
"Inte en chans!" säger Luke bestämt. "Om du ens nämner det i guildchatten så hoppar jag av guilden."
"Okej, okej, som du vill. Men erbjudandet ligger öppet, bara så du vet."

Jake är fullt upptagen med att utforska alla delar av livet och världen.

Det finns så mycket att se, uppleva och lära sig för någon som ganska nyligen gått från att ha varit ett fantasiväsen till en levande varelse. Han tar till sig allt, från nyheterna på TV till vad som står i böckerna och vad han hör folk prata om på gatorna. Jakes utforskande av världen gör däremot att han inte hinner umgås lika mycket med Luke som han gjorde förr.

Men dom delar rum och ser till att hitta på åtminstone något tillsammans varje dag.

"Säkert att du inte ska ha ett konto på WoW då?" tjatar Luke för säkert hundrade gången.
"Jag är säker," säger Jake och skrattar lite. "Det är ett rätt så kul spel, men det tar för mycket tid. Jag har så mycket annat att göra så jag hinner inte med."
"Okej, men säg till om du ändrar dig! I såna fall ber jag Tekla bjuda in dig i guilden."
Jake skrattar lite till och skakar sen på huvudet. Videospel är kul, men han kan inte förstå Lukes otroliga fascination av det. Inte när det finns så mycket annat ute i världen att se och uppleva än bilder på en skärm.

Wilbur har fått ta över den gamla träningsmaskinen som stod och samlade damm tidigare och han använder den flitigt.

Likt Jake så har Wilbur svårt att förstå sina två syskons fascination av datorer och videospel. Vill man köra bil kan man övningsköra med pappa Lance eller pappa Argus och sedan ta körkort. Vill man lösa svåra problem så kan man jobba på att lösa världsproblemen istället för matematiska ekvationer.Men visst, alla får självklart göra vad dom tycker om. Även om Wilbur inte förstår sig på det.

"Du sysslar åtminstone med något vettigt," säger Wilbur till Fenris. "Det är åtminstone analogt och inte digitalt, såvida du inte byter till Guitar Hero."
"Jag mixar all min musik på dator och laddar upp den på YouTube," säger Fenris kort. "Jag sitter även där och lyssnar på musik i timmar för att få inspiration. Om du vet vad Google är så kan du googla Amish, så hittar du säkert några som delar ditt sätt att tänka..."
Wilbur bara skrattar och skakar på huvudet åt Fenris kommentar.

Alla har rätt till sin åsikt och vad dom själva tycker är rätt.

"Jag ska ut och fiska till helgen, om isen hunnit smälta," fortsätter Wilbur. "Jag vill försöka fånga något läckert till mitt akvarium. Ska du och Leon hänga på?"

Fenris är tyst och funderar lite.

"Vi får se," säger han kort. "Om jag har en ny låt att öva in, så."

"Du behöver komma ut lite mer," tycker Wilbur. "Ta med gitarren bara, lite musik medan man fiskar är inte fel... bara du har ett litet avstånd så du inte skrämmer bort fisken."

Två lyckliga, stolta föräldrar som inte kan vara gladare över det nya huset och hur livet blivit.

"Inte en dag för tidigt," säger Lance medan han lyssnar på det svaga ljudet av Fenris' gitarrspelande och Leons ylande genom den stängda dörren. "Det kostade alla våra besparingar, men det är värt varje simdal."

Ljudet ackompanjeras av billjuden från Lukes videospelande samt lätet av döende monster från Teklas rum, vars dörr står lätt på glänt.

"Definitivt!" håller Argus med och skrattar. "Men om du tycker att dessa ljud är besvärliga så vänta tills dörrar börja smälla, saker börjar flyga i golvet och dom riktiga tonårsproblemen tar fart."

"Med dig vid min sida så klarar jag allt, Argus."