Kapitel 43: Första mötet

Det är en ovanligt kall vårkväll i Moonlight Falls.

En sån där kväll som påminner folk om att vintern höll staden i ett fast, snöigt grepp för bara några veckor sedan. Den mystiska gitarristen drar jackan tätare kring sig medan han kliver ut genom bakdörren till Vargs Taverna. Ända sedan kvällen då dom två mystiska männen frågat efter honom vid baren så har han varit mycket försiktigare. Han vet inte vad männen vill och i ärlighetens namn är han inte intresserad av att få reda på det. Allt han vill är att spela på sin gitarr ifred på tavernan, så som han alltid gör.

Väl ute så stannar han till ett ögonblick, överväldigad av kylan. 

Så här kallt trodde han inte att det skulle bli och han hoppas att den lilla dammen runt kröken inte har hunnit frysa. Att behöva tvätta ansiktet i iskallt vatten vore just pricken över i:et på den här jobbiga kvällen. Fler personer än tidigare har börjat komma till tavernan om kvällarna. Dricksen har blivit bättre tack vare det, men varje uppträdande har blivit mycket jobbigare och mycket mer krävande för honom.

Hur länge ska han orka med det här egentligen? Inte bara spelandet utan även allt omkring det. Människorna, hemlighetsmakeriet, allt pratande och skvallrande...

Den mystiska gitarristen skakar på huvudet och börjar gå. Han vinner ingenting på att stå härute i kylan och älta det hela. Men när han kommer fram till foten av trappan så tvärstannar han.

En svagt bekant främling står där nedanför och verkar vänta på honom. 

Hans hjärta hoppar över ett slag och han kan inte låta bli att spänna sig lite.
"Du är en svår kille att få tag i," säger främlingen. "Om jag inte visste bättre skulle jag nästan tro att du undviker mig."
Gitarristen svarar inte. Mannen skrattar lite.
"Tyst, maskerad och mystisk, jag förstår varför du blivit så populär i den här hålan," säger mannen. "Okej, till saken nu när jag äntligen får en chans att prata med dig. Mitt namn är Aleksander Pilreus och jag har ett erbjudande till dig."
Vad han än har att säga så är gitarristen inte ett dugg intresserad och Aleksanders eventuella erbjudande gör honom bara ännu mer misstänksam.

Kanske syns det, för Aleksander tillägger snabbt:
"Jag tvivlar på att du har hört om mig, men jag har jobbat som agent och manager i Starlight Shores under ett par års tid. Just nu letar jag efter begåvade ungdomar till mitt senaste projekt och du passar in på i stort sett alla kriterierna."
Återigen möts han bara av tystnad.
"Kort sagt, vi behöver en gitarrist," säger Aleksander, lite obehaglig till mods av tystnaden och gitarristens stirrande. "Och vi vill gärna ha med dig i bandet. Vad säger du?"

Först nu märker gitarristen att det finns två personer till närvarande. 

Gitarristens första tanke är att helt enkelt springa därifrån. Ingen av dom här tre ser ut att vara i form att följa efter honom, särskilt inte om han springer upp i bergen. Däremot så oroar han sig lite för vad dom kan tänkas hitta på. Börjar dom forska mer i honom och hans identitet... paranoida tankar, kanske, men det är en risk han inte är villig att ta.
Snabbt kastar gitarristen ett par blickar omkring sig för att se att ingen annan är inom hörhåll innan han snabbt och kort svarar:
"Inte intresserad."

En kvävd fnittring hörs plötsligt och gitarristens ögon smalnar. Ljudet från den där rösten får håren att resa sig på honom.
"Är det där snubben ni pratade om?" säger en retfull kvinnoröst. "På fullaste allvar? Är det vad du kallar en lovande musiker, Focalor?"
"Du har inte hört honom spela," svarar den någorlunda bekanta killen på bilens motorhuvud. "Han är kanske inte exceptionell, men det är inte du heller så..."
Tjejen som sitter uppe på biltaket gör en oförskämd gest mot killen, Focalor, och återgår sen till att studera gitarristen på håll.

Hennes blick är nedlåtande och hon har en elak glimt i ögonen. 

"Du fick en chans att höra honom spela, Heyla, men valde bort den," säger Aleksander och det hörs att han fortfarande är irriterad över det. "Nu får du helt enkelt nöja dig med vem Focalor och jag än väljer. Förstått!?"
Heyla bara ler mot honom och säger ingenting. Deras uppmärksamhet riktas återigen till gitarristen, som iakttagit deras diskussion med en lätt road min.
"Du är alltså inte intresserad?" frågar Aleksander skeptiskt. "Jag har svårt att tro på dig. Det här är din chans till ett genombrott och ta ett stort steg framåt som musiker. Få lite berömmelse, knyta lite inflytelserika kontakter..."
"Fortfarande inte intressant," svarar gitarristen kort.

Han börjar gå därifrån då han anser att diskussionen är avslutad. Aleksander däremot tänker inte ge upp så lätt.
"Så du tänker köra solo?" frågar Aleksander och följer efter. "Tror du verkligen att du har tillräckligt med talang för att klara det? Bygg upp en image och kontakter med ett band först, så kan du satsa på en solokarriär senare."
"Jag tänker inte köra något alls," säger gitarristen. "Jag vill inte bli någon artist eller kändis."
"Berömmelse lockar alltså inte det minsta? Vad gör du här varje kväll då? Är det pengar du är ute efter?"
"Något i den stilen. Jag gillar musik och jag behöver pengarna"

Focalor drar en djup suck medan Heyla skrattar lite. 

"Om snubben inte vill vara med så låt honom slippa," säger Focalor.
"Ja, vi klarar oss utan ett läderklätt piratskelett," flinar Heyla. "Aleksander, om han ska vara med så måste han få en rejäl makeover eller så hoppar jag av bandet. Jag menar det!"
Gitarristen stannar upp ett ögonblick och blänger på henne i ögonvrån. Det ser ut som om han tänker säga något, men han väljer att inte göra det.
"Är det pengar du är ute efter så tänker jag inte fråga varför," säger plötsligt Aleksanders röst bakom honom. "Men då borde du verkligen överväga mitt erbjudande. Hur mycket pengar tjänar du på en bra kväll spelandes här på tavernan? Hundra simdaler, kanske?"

Snabbt snurrar gitarristen runt så han hamnar öga mot öga med Aleksander igen.
"Om ni tre slår igenom som ett band kan du tiodubbla den siffran för en kvälls arbete," fortsätter Aleksander. "Det är mitt jobb att se till att ni lyckas och det tänker jag se till att ni gör till varje pris. Därefter kommer du inte ha några problem med pengar, det kan jag garantera."
Det låter onekligen frestande. Om gitarristen hade pengar så skulle han kunna...

Men frågan är, är det värt risken att lita på Aleksander? 

"Jag tycker fortfarande att det är ett misstag, Aleks," säger Heyla. "Vi behöver någon bättre än en..."
"Din åsikt är noterad, Heyla!" avbryter Aleksander skarpt utan att ens ge henne en blick. "Vi kommer inte skriva på något kontrakt ikväll. Först vill jag höra hur ni tre låter ihop."
Han drar fram ett papper ur fickan och räcker det till gitarristen.
"Adressen till lokalen där vi repar varje torsdag," säger han. "Kom dit nästa vecka och var med på ett rep, så får vi se hur vi går vidare därifrån. Hur låter det?"

Tveksamt så viker gitarristen upp lappen och läser. Sen ger han ifrån sig en liten nick och förbereder sig på att gå därifrån.
"Hörru, vänta!" hojtar Aleksander. "Där jag kommer ifrån brukar man skaka hand vid överenskommelser. Om inte annat så för att var artig."
Ytterst tveksamt så går gitarristen fram till honom och sträcker långsamt ut handen. Aleksander tar genast tag i den i ett fast grepp och skakar den.
"Du får bara en chans till det här, grabben," säger Aleksander och trots hans vänliga leende så hörs allvaret klart och tydligt i hans röst. "Dyker du inte upp på torsdag så har du sumpat den. Förstått?"

Gitarristen trycker tillbaka den obehagliga känslan han får och nickar. 

Därefter vänder sig Aleksander om mot bilen och hajar häftigt till när han får syn på Heyla och Focalor.
"Vad gör ni två sittandes på min bil som om den vore en förbannad parkbänk!?" vrålar han upprört. "Har ni någon aning om hur dyr den är?!"
Heyla himlar med ögonen och glider ner på marken.
"Skyll dig själv," säger hon. "Jag orkar inte stå upp och vänta hur länge som helst."
Hon gnider sina bara fötter och Focalor skakar på huvudet.
"Du borde ha större problem än ömma fötter," säger han. "Hur kan du gå klädd sådär och inte frysa? Jag fryser som sjutton i min T-shirt..."
"Så kallt är det inte, din fjant."

Heyla och Focalor fortsätter sin diskussion medan dom kliver in i bilen, samtidigt som Aleksander försöker överrösta och skälla ut dom för att ha suttit på hans tydligen väldigt dyra och väldigt älskade bil. Det är ganska underhållande att lyssna på och gitarristen kommer på sig själv med att småle medan han ser bilen köra ut därifrån och iväg utom synhåll.

Hans tankar återvänder till erbjudandet om att gå med i bandet. Att tjäna mer pengar är lockande och att prova på att spela ihop med ett band... det lär inte vara fel att prova på det åtminstone en gång och se hur det känns. Gitarristen börjar gå därifrån och funderar på hur han ska göra. Medan han styr in stegen mot den lilla dammen så lägger han in en mental påminnelse om nästa torsdag och stoppar ner lappen i fickan.